Bitter delux

Herre min skapare vilken jobbig helg det har vart. Det har praktiskt taget öst in folk på akuten. Känns som att hela Västerås har besökt akutmottagningen under helgen. Vad jag har svårt att ta in är folk som söker helt fel. Folk som har vart förkylda i två dagar och vill ha hjälp. Snälla en vanlig förkylning, har ni inte haft det förr? Hur man kan komma på en fredag kväll att man måste ta sig till akuten för ett nageltrång som man haft i en och en halv vecka?

Nej akuten, sorgligt nog används av många på helt fel sätt. Och vilka är det sen som klagar, som skäller och väsnas för att det alltid får vänta så länge? Jo just dessa människor. De som inte förstår att det heter akutmottagning för att det är just det de är. Där akut sjuka människor ska komma in som behöver snabbt omhändertagande. Men kan man säga det till dessa människor så att de förstår? Nja, man får stå där med sitt proffesionella leende och försöka förklar varför det tar tid...förklara att den man som precis rullar förbi i korridoren med ett gäng läkare och sköterskor i släptåg, men syrgastuber, deffplattor och intuberad andning måste prioriteras före ett någeltrång eller en förstoppning.

Ibland känner jag en väldig frustration över mitt yrkesval. Det känns som att jag varje dag går till jobbet och möts av kaos. Varje dag. Inte så att man har ett yrke där man under en period har mycket att göra eller att det blir övertid en dag nån gång för att några papper som var extremt viktiga måste hinna bli klara. Utan att man går till jobbet och hela tiden har massor att göra. Visst skulle jag bli tokig där jag hade ett arbete med för mycket stiltje på också men ibland känns det bara för övermäktigt. Att ingen kan göra något åt situationen som landstingen befinner sig i. Nedskärningar, indragningar, övertider, extrapass, personalbrist, ökat antal patienter, inga vårdplatser, överbeläggningar, dåliga löner, dåliga tider...varje dag. Men vad görs åt situationen? Det finns inga pengar. Vanligt förekommande kommentar. Men pengar finns det, de används inte på rätt sätt bara.

Nej ibland känner jag mig väldigt bitter över detta. Över att inte vården prioriteras högre.

Ibland känner jag att jag bara vill säga tack och hej, stänga dörren och inte komma tillbaka igen. Göra något helt annat. Men vad?