Ecco-trend

Denna lediga helg har faktiskt varit både avkopplande och effektiv. Vi har hunnit med en del här hemma, fixat klart i hallen och det blev mycket bättre än innan! Känslan av att komma in i hallen nu jämnfört med tidigare är att det känns mycket större. En illusion kanske men en bra sådan i så fall.

Jimmy har kastat massa kartonger på tippen och vi har fått undan massa sommar ( ledsen) och tagit fram hösten och den kommande vintern.

Har handlat nya skor till Jack. Har vartenda år kört på Ecco vinterskor, de har verkligen hållit måttet tycker jag, visst de är dyra ca 1000kr men det är de värt. Bra skor är bra skor och de får kosta. Men i år har jag brytit Ecco-trenden och köpte ett par goretex Timberland till Jack i stället. De ligger i samma prisklass så de borde hålla kraven. Spännande och se. Ska i väg i vecka och köpa åt Kevin också. Det är bara de att nu måste de vara med när man köper skor åt dem, dels för storlekarna varierar så mycket men dels för att den äldre herren börjar bli mycket medveten om vad man sätter på sig och inte! Små barn små bekymmer...:)

Det här med vinteroverall t.e.x Han skulle aldrig sätta på sig en sådan även om det är mycket mer praktiskt. Nej nej byxa och Jacka ska det vara! Tänk en annan gick väl i bävernylon overallen till man gick i sexan:)

Nu ska jag ladda med lite sömn inför kommande jobbvecka. Joobbar mån-tis ledig ons-tors, sen viger jag mitt liv åt Landstingen helgen lång! Jiiiha!

Ut med det gamla och in med det nya

Tröttmössa hela dagen lång. Kanske beror det på vädret, jag vet inte. Usch jag gillar inte att vi går mot mörkare tider. Jag gillar inte kyla. Jag tycker det är jobbigt att kliva upp i mörker, åka och jobba och sen åka hem i mörker igen.

Om perioden inte vart så lång skulle det vara en annan sak men vetskapen om att det bara börjat och att det dröjer månader innan jag får se den riktiga värmen och solen igen gör mig lite deppig. Men det kommer väl inte som en överraskning heller kanske. Samma visa varje år!

I dag har Kevin vart ledig, studiedag. Vi var ut till Erikslund och lunchdateade med Carro. Köpte vantar till pojkarna, två nya hatthyllor, en ny bok och en stor flaska med frisörschampo till superpris, var bara det att när jag kom hem hade jag lyckats tagit inpackning så nu har jag en stor flaska ( pumpflaska) inpackning som säkert kommer räcka några år!

Ja ja tänkte åka tillbaka och försöka byta åt mig schampo i stället, borde ju inte vara några problem.

I helgen är jag ledig och jag tänkte dona lite hemma. Har en längre tid vart trött på hallen och dess förvaring så jag köpte i stället hatthyllor nu. Har skruvat ihop dem och tänkte få hjälp av Jimmy att montera fast dem i morgon. Hoppas på en förbättring!

Visar väl en före och efterbild sen:)

Nu ska jag krypa ur min onepiece ( japp den åkte på i dag) och krypa ner i sängen. Läsning står på schemat. Ny bok, jippi!

Trevlig helg!

Min helg

Helgen är över för denna gången. I fredags var jag och Jimmy hembjudna till Carro och Mange på middag. Tänk att vi hittat ett par som kompleterar oss så bra! Jätte god mat och trevligt sällskap. Senare mot kvällen gled vi ner på stan en sväng och kollade läget.

Lördagen fick en seg start, låg i sängen till nästan klockan ett! Men vi hade ingen brådska så det var skönt att få vila ut. Klockan fyra var det förlovningsmiddag i Avesta för Lisa och Emil! Mycket trevligt. Vi han även med ett besök till skateparken till killarnas stora förtjusning, Lisas också!:)

Vi var hemma runt 22 och då stupade vi i säng. I dag söndag har vi haft en riktigt skön slappdag. Hela familjen åkte till Ica Maxi och storhandlade, efter det åkte vi hem och städade. Killarna var duktiga och hjälpte till.

Till middag fick Kevin välja mat och då blir det nästan alltid Tacos:) Så det fick de bli!

I morgon är det ny vecka och nya tag igen som gäller.

                                               Nya klockan som jag fick i present utan Jimmy!

 

Fick en planta av mormor i våras, för första gången i mitt liv har jag lyckats hålla den vid liv och fått skörd för detta!

 

Lisas nya hobby!:)

 

Mange och Jimmy

 

Finaste Carro!

 

Och lilla Alva förstås!

 

 

Har i många månaders tid följt bloggen "i kroppen min", av Kristian Gidlund. En kille som genom att skriva ner sina tankar, funderingar och upplevelser på ett fenomenalt sätt fått halva Sverige att stanna upp. Han drabbades av cancer i magen och på hans blogg får man följa han liv mot döden. För det är precis så det var. Mot döden. Han hade fått den domen, fick lära sig acceptera och leva med vetskapen om att han skulle ryckas bort alldeles för tidigt. I går somnade Kristian in. Kampen är över.

Även om det inte är mer eller mindre tragiskt att just han fick lämna jordelivet så tidigt, med tanke på hur många människor som drabbas av denna vidriga sjukdom. Många som inte klarar av att besegra utan besegras istället utav det onda. Men Kristians sätt att skriva, formulera sig och få en annan människa att förstå det otänkbara, att följa hans resa, det han gjorde med flaggan i topp hela vägen till mål.

jag kände absolut inte denna människa. Jag har aldrig kommenterat på hans blogg. Bara följt och inspirerats av att en människa med den domen på ett papper fortfarande kan vara så stark och att han delade det med så många. Så när jag i dag såg att Kristian hade somnat in kändes det vemodigt. Men jag tror att han har gett många människor en tankeställare att värdera det liv man har. Han har nog även varit en hjälpande hand för många i samma situation.

Jag tror inte på liv efter döden. Jag tror att när man är död så är man död. Det gäller att prestera medan man lever, för det som finns kvar efter att man checkat ut är minnen hos människor man berört. Det är på det sättet man blir ihågkommen och lever vidare.

Jag har sett många människor dö. I både akuta och stilla skeden. Jag kan inte ens räkna dem. Men när en yngre människa slits bort, som inte ens kommit halvvägs i livet så berör det mig väldigt mycket. Man vet aldrig vad som händer i morgon. Det sägs ju att man ska leva dagen som om det vore den sista, något både du och jag vet att det är ogenomförbart på många sätt, men man kan i alla fall försöka se de små sakerna i livet, inte ta något eller någon förgiven. Vara glad för det man har.


Med det vill jag säga, var rädda om er! Jag älskar er!


**Fuck Cancer**

Upp och ner...

Livet är verkligen som en berg o dalbana. Det bjuds på både det ena och det andra. Vissa erfarenheter kunde man vara utan och vissa skulle man inte byta bort för allt i världen. Det finns dagar i mitt liv då jag bara skulle vilja dra täcket över huvudet, dagar då irritationen ligger nära. Små saker blir till stora berg att ta sig över.

Dagar då jag tvivlar, känner mig osäker och är missnöjd med än det ena än det andra. Dagar då gråten sitter i halsen. Tårar bränner bakom ögonlocken. Frustration och självömkan. Dessa dagar, de är inte ofta men de kommer, och de kommer att komma. Genom hela livet. En berg o dalbana.

Däremot finns det så otroligt mycket i mitt liv att vara tacksam över, som jag är tacksam över. Som ger mig så mycket glädje. Som får kroppen att pirra av lycka och stolthet. Små saker som får mig att påminnas om hur bra jag egentligen har det.

Den enorma kärlek jag får från min familj. De mest underbara vänner. Små resor och äventyr är minst lika mysiga som en kväll i biomörkret eller för att inte säga soffan. De små sakerna i livet som får mig tillbaka till verkligheten om hur bra jag har det. Lycka.

Mina fina pojkar som gör mig till den stoltaste mamman! Genom eld och vatten ska jag följa er!

Så även om livet bjuder på en del motgångar så skulle jag säga att jag är väldigt lyckligt lottad!

Från erfaren och trygg till ny...

Dags att kika in och skriva ett par rader igen. Första introveckan på akuten är gjord och jag har nu påbörjat min andra vecka. För att summera hur det känns och går kan jag säga så här.

Det är jobbigt att vara ny, trots att man inte är ny inom yrket. Nya rutiner och arbetssätt. Vart ligger toaletten? Små enkla saker som varit så självklara tidigare. Mycket nya tankesätt och ett annat patientklientel. Men trots att det känns som ludd emellanåt i huvudet så är det riktigt roligt! När det lilla  uppblåsta kaoset lägger sig och man lärt sig det nya kommer det bli kanon!

Jag gillar akuta händelser, jag gillar att inte veta vad som komma skall, jag gillar att hela tiden utvecklas och lära mig nya saker. Jag älskar adrenalinet!

Att jobba på akuten blir nog aldrig enformigt, dels för att man hela tiden roterar på de olika akutklinikerna, får lära sig nya saker hela tiden och den ena dagen är inte den andra lik. Du vet aldrig vem/vilka eller vad du kommer att stöta på när du kommer till jobbet.

Så även om det känns som att det är lite mycket i livet just nu så mår jag väldigt bra. Känner för var dag som går att beslutet jag gjorde var helt rätt!