Har i många månaders tid följt bloggen "i kroppen min", av Kristian Gidlund. En kille som genom att skriva ner sina tankar, funderingar och upplevelser på ett fenomenalt sätt fått halva Sverige att stanna upp. Han drabbades av cancer i magen och på hans blogg får man följa han liv mot döden. För det är precis så det var. Mot döden. Han hade fått den domen, fick lära sig acceptera och leva med vetskapen om att han skulle ryckas bort alldeles för tidigt. I går somnade Kristian in. Kampen är över.

Även om det inte är mer eller mindre tragiskt att just han fick lämna jordelivet så tidigt, med tanke på hur många människor som drabbas av denna vidriga sjukdom. Många som inte klarar av att besegra utan besegras istället utav det onda. Men Kristians sätt att skriva, formulera sig och få en annan människa att förstå det otänkbara, att följa hans resa, det han gjorde med flaggan i topp hela vägen till mål.

jag kände absolut inte denna människa. Jag har aldrig kommenterat på hans blogg. Bara följt och inspirerats av att en människa med den domen på ett papper fortfarande kan vara så stark och att han delade det med så många. Så när jag i dag såg att Kristian hade somnat in kändes det vemodigt. Men jag tror att han har gett många människor en tankeställare att värdera det liv man har. Han har nog även varit en hjälpande hand för många i samma situation.

Jag tror inte på liv efter döden. Jag tror att när man är död så är man död. Det gäller att prestera medan man lever, för det som finns kvar efter att man checkat ut är minnen hos människor man berört. Det är på det sättet man blir ihågkommen och lever vidare.

Jag har sett många människor dö. I både akuta och stilla skeden. Jag kan inte ens räkna dem. Men när en yngre människa slits bort, som inte ens kommit halvvägs i livet så berör det mig väldigt mycket. Man vet aldrig vad som händer i morgon. Det sägs ju att man ska leva dagen som om det vore den sista, något både du och jag vet att det är ogenomförbart på många sätt, men man kan i alla fall försöka se de små sakerna i livet, inte ta något eller någon förgiven. Vara glad för det man har.


Med det vill jag säga, var rädda om er! Jag älskar er!


**Fuck Cancer**